Lucka 9: Berätta om en av dina favoritlåtar

Julkalender

Och jag som inte är så intresserad av musik ska nu berätta om en av mina favoritlåtar. Eller, jag är inte ointresserad av musik. Det är bara det att jag inte lägger musik på minnet. Musik för mig är något som går i bakgrunden på radio eller som man har i lurarna när man springer. Jag är näst intill tondöv och kan inte höra takter i låtar. Vissa människor kan höra vilken låt det är som spelas bara genom att de hör de första tonerna. Jag måste höra en hel vers och en hel refräng. Då kanske jag kan komma på vilken låt det är. Om jag gör det så jublar jag.

Jag lyssnar ganska mycket på musik. I bilen till och från jobbet. På jobbet ungefär halva dagen i mina lurar. Men jag är som sagt urusel på att lägga låtar och artister på minnet.

Jag är dock lite svag för ”ensamma tjejer med gitarrer”, som typ Anna Ternheim & Anna Ternheim. Och jag gillar Amanda Jensen, Duffy, Lars Winnerbäck och Oscar Linnros. Jag gillar melodier där man hör vad man sjunger, där varje ord betyder något.

Men låten som jag valt är inte gjord av någon av artisterna ovan. Nej, det är min ungdomsfavorit (var mycket pinsamt att erkänna det då, i den åldern, men nu när jag är vuxen står jag för det). Niklas Strömstedt – Sista morgonen.

Den är så fin. Så mycket känsla. Så vacker. Men ändå så sorglig. Och jag kan nästan hela texten. Bara det är helt fantastiskt, jag som inte brukar komma ihåg en enda vers av någonting alls.

Sista morgonen

Du kom till mig. Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig. Nu är det försent.

Förälskade satt vi på balkongen och berusade.
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns.

Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag.
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung.
Du hade en gitarr och jag spelade, du dansade.

Den sommaren. Vi åkte ut på Lidingö och hem igen.
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.

När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om.
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.

Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i.
Det händer att jag ser dig då och då.
Vi trodde att vi fattade.Vi blundade och skrattade.
Vi tog allting vi kunde få. Jag undrar vad vi tänkte på.

Den morgonen. Jag minns dig där i fönstret sista morgonen.
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s