Lucka 16: Berätta om hur du var när du var liten

Allmänt, Julkalender, Kärlek<3, Prestationsångest, Saker jag gillar, Träning & hälsa, Vardagsbestyr

Oj, vad svårt!

Jag tycker det är så lite man kommer ihåg ibland och att det är mest ens föräldrar och mor/farföräldrar som berättat för en hur man var och sen så har man gjort sig sin egen bild av det. Rättvis eller inte! 😉

Jag var nog ganska trotsig som barn, hade min egen starka vilja. Blev lätt sur och arg och hade ett sjuhelsikes humör. Men lika snabbt blev jag oftast glad igen. Jag har alltid varit en tänkare. Funderat mycket. Varit väldigt eftertänksam. Lite blyg, men det blev bättre med åren.

Jag har nog alltid velat ta hand om andra. Om det fanns en stor kaka och en liten kaka på ett fat, så gav jag den stora till min syster för jag kunde inte med att norpa åt mig den själv.

Ända sedan jag var liten har jag ritat, målat och skrivit. Varje dag släpade jag hem hur många teckningar som helst till mina föräldrar som jag ritat hos dagmamman. De blev ju oerhört glada förstås. Men de sparade alla. Och en vårdag någon gång för några år sedan så gick jag igenom alla mina gamla teckningar och sparade de jag ville och slängde de andra. Det framkallade många minnen.

Jag skrev berättelser så fort jag hade lärt mig stava. Och fantasin vad det nog inget fel på, för det blev sidvis av historier. När jag sen gick i åttan så skrev jag en bok. Ja, en hel bok. Och i julklapp det året så delades den ut till släkt och vänner. Jag älskade ju hästar vid den här tiden, så självklart handlade boken om livet på en ridskola. Jag vet inte om alla släktingar dock tyckte om storyn.

I skolan var jag den duktiga. Pluggade till alla prov. Fick lite lätt ångest. Ville vara bäst. Strävade efter massa MVG och fick några stycken också, men långt ifrån i alla ämnen. Blev ofta arg på mig själv när jag inte fick så många poäng på proven som trodde. Sög i gympa, men konstigt nog så är träning en stor del av mitt liv idag. Svenska och engelska var favoritämnen och språk i allmänhet. Spanskan och tyskan flöt också på, fast nu vet jag knappt hur man säger ‘hej’ på de olika språken.

Jag bodde mycket i stallet under min uppväxt då hästarna varit en stor del av mitt liv. Var en fristad för mig då och är det också nu. All stress i skolan bara släppte när jag kom till stallet. Pluggångesten blev som bortblåst. På hästryggen kunde jag koppla av. I stallet lärde jag mig också att ta ansvar, att ta i (hästtjejer får ju ofta skinn på näsan) och att sträva mot nya mål.

Jag hade nog världens bästa barndom med snäll syster. Och världens bästa föräldrar som till och med köpte en hund till mig ❤ Kan det bli bättre?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s