Lunchdejt & vi går och går och går

Uncategorized

Nu har jag däckat i soffan. Pust. Väntar på att min älskade ska komma hem från Stockholm. Lille W slocknade på två minuter för 50 minuter sedan. Efter det har jag plockat undan i lägenheten, som såg ut som ett totalt bombnedslag. Jag och lille W hade lunchsällskap i min vän M och hennes lille V, en dag skiljer de små knubbiga gossarna åt!

Vi hade en riktigt mysig dag med lax och sallad till lunch, kaffe på maten och sen en lång promenad på det. En del av lunchen intogs tillsammans men för det mesta åt vi en åt gången, det är ju så det blir när man har små barn som både blir nödiga och vill äta mitt i vår mat liksom. Mycket leksaker gick åt för att distrahera de små och det är de jag har plockat nu.

Sen så lyckades jag få en fotoblixt rätt i ögat. Det var väldigt obehagligt. Skulle fota min kompis och den separata blixten till systemkameran tog inte. Så jag tryckte på testknappen. Och tänkte inte på att blixten var riktad mot mitt ansikte. Splash! Rätt i fejan. Fick lite dimsyn där ett tag men jag hoppas jag inte får några bestående men. Lite obehagligt var det i alla fall.

Pratade med min vän idag om hur mycket vi går som nyblivna mammor. Så det räcker och blir över. Jag orkar snart inte promenera mer. Jag är ute minst två timmar och går varje dag, eftersom lille W nu tycker om sin vagn. Och då sover han bra i den. Så för att stackarn ska få sova så får mamma, jag, promenera. Jag är så trött i kroppen. Jag är darrig och skakig och matt och har yrsel på grund av dåligt blodvärde efter förlossningen och jag måste ändå gå och gå. Usch, vad jag klagar nu! Det var ju dessa barnvagnspromenader jag längtade till när jag var gravid. Och sen när han gallskrek i vagnen så längtade jag till när han inte skrek. Och nu när jag är där så klagar jag och säger att jag inte orkar gå. Men det är faktiskt så att min kropp inte är riktigt hundra och då känns det lite jobbigt faktiskt. Jag önskade att han, lille W då alltså, kunde lära sig sova i något som  inte rör på sig. Så att även mamma får en chans att vila lite. Bara lite granna. Men men det sagt så är jag jätteglad att han lärt sig sova i vagnen – superstolt mamma! Min duktiga, fina kille ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s