Helgen & lille W

Allmänt, Avkoppling, Bebisen, Frustration

Nu sover lille W sin andra vila för dagen. Först sov han 25 minuter, sen nattade jag om. Då sov han 5 minuter till. Sen nattade jag om igen. Nu har han sovit 15 minuter till. När andra räknar timmar för hur länge deras barn sover så räknar vi femminutrar. Imorgon ska vi träffa en specialistsjuksköterska som jag hoppas kan ge oss lite tips angående sömnen, kräkningarna (som blivit avsevärt mycket bättre dock!) osv. Hoppas det kan ge något så att både jag och lille W kan få lite ro om dagarna. Om nätterna vaknar han ungefär fyra gånger i snitt – inte optimalt när han är 4,5 månad men, men. Jag tror att om vi får bukt med dagssömmen så följer nattsömnen med.

Helgen har varit lugn och skön. Nästan lite för lugn. Vi har gjort lite ärenden. Busat med lille W. Försökt få honom att sova långpass. Ätit lunch på stan och gått långpromenad (inte ens där sov han, den lille busen!). Varit på Babyproffsen och kollat åkpåse (vilken djungel!).

Jag har också huvudvärk. Jag har slutat med kaffe sen två dagar tilllbaka. Oh. My. God. Mina två kaffekoppar om dagen är liksom min lyx i den här sömnhärvan. Min egna stund. Men det var någon som sa att till och med det minsta lilla koffein kan störa vissa bebisar (trots att BVC sagt till mig att två koppar per dag är ok). Så som någon sista desperation så gör jag ett försök. Mamma utan kaffe kanske kan ge en sömnigare bebis – vi får se…!

IMG_1318 IMG_1322 IMG_1335

Annonser

Övertrött bebis & varannan dag

Bebisen, Frustration, Personligt

Här hemma känns det lite som att varannan dag är bra och varannan dag är mindre bra.

Om inte lilleman kommer till ro och kan sova ordentligt under dagen (dvs. mer än en timme i sträck) så blir hela dagen jobbig. Skrik, ilska, hetsig amning, orolig sömn, mer skrik… väldigt missnöjd bebis. Idag var en sån dag. En sån dag som man skrattar lite lätt åt när man är gravid och säger till sin pojkvän att ”när du kommer hem från jobbet sen så kommer jag stå och räcka över en bebis till dig i dörren!”. Tur att han är så söt! 😉

Idag ringde jag F vid fyratiden och frågade: ”När EXAKT kommer du hem idag? Jag vill veta så jag har något att se fram emot…”. Som sagt, vissa dagar! Nu har lilleman iaf somnat på mitt bröst i bärselen från Stokke (första gången jag testar den) och han sover gott! Ska testa den igen nästa jobbiga dag (för ja, de kommer komma igen – som tur var kommer bra dagar emellan!).

Just övertröttheten måste vi försöka få bort. Jag börjar försöka få honom att komma till ro när han börjar se trött ut, men han är otroligt lättstörd. Kommer inte till ro, blir ledsen och så blir det en ond spiral. Idag funkade inte ens barnvagnspromenad. Han är lugn och fin i vagnen men han sover inte riktigt och blir inte utsövd.

Nu lite om igår – som var en perfekt dag! Besök hos bvc, som gick super! Sedan vågade jag mig ner på stan för att träffa tre andra nyblivna mammor. Lilleman uppförde sig ypperligt – jag tror han gillar utflykter! Han sov när jag åt, vaknade sen, jag ammade in public (stort steg) och sen somnade han i min famn. Exemplarisk bebis! De andra mammornas bebisar brukade sova ca 4 timmar i sträck under dagen sa de, jag tänkte att jag är glad om lilleman sover en timme i sträck. De trodde mig inte riktigt eftersom jag hade en sån exemplarisk bebis med mig 😉 Det var iaf skönt att prata med andra nyblivna och lite vilsna mammor och få ventilera lite i bebisbubblan 🙂

Imorgon är en ny dag – hoppas på en gladare lilleman då!

Förresten, lilleman har fått ett namn! Igår tog vi beslutet och det känns himla bra. Så från och med nu är han Lille W

Några dagars paus & vändningsförsök av bebis

Bebisen, Frustration, Personligt, Utmaning

Jag har tagit några dagars paus från bloggen. Det har varit mycket på jobbet (sista veckan nu, sista dagen imorgon!) och i tisdags gjorde vi även ett vändningsförsök av vår envisa lilla bebis, som ligger i säte eller på sniskan i alla fall.

Jag tänkte skriva lite om min upplevelse av vändningsförsöket. Inte för att skrämma utan för att ge min bild av det hela. Känner också att jag behöver skriva av mig lite.

Jag har vetat om att bebisen legat åt fel håll ett bra tag. Den har liksom gosat in sig runt mina högra revben och verkar trivas riktigt bra där. Andningssvårigheter och ett konstant tryck mot revbenen på mamman bryr den sig inte om 😉 Jag har ju haft förhoppningen hela tiden att nästa gång, nästa gång jag är hos barnmorskan då har bebisen vänt sig rätt. Men icke.

Så i måndags var vi på samtal inför vändningsförsöket. De gick igenom hur det hela gick till. Viss smärta och obehag kan uppstå, stod det på pappret man fick. Jag var nervös innan, men jag ville göra det. Jag vill helst föda vanligt, vaginalt och tycker det vore värt att få runt bebisen till huvudläge nedåt.

På morgonen innan vändningsförsöket var jag tvungen att vara fastande. Väl på sjukhuset fick jag sätta på mig sjukhuskläder och lägga mig med ctg över magen som mätte mina sammandragningar och bebisens hjärtljud. Efter lite väntan kom en läkare och barnmorska. De gjorde ultraljud för att kolla bebisen position. Vändningsförsök 1 började. Jag fick bricanyl intravenöst och inom en minut började mitt hjärta slå dubbel och trippelslag och andningen började fladdra. Huvuduppgiften av bricanylen var dock att få livmodern att slappna av så att bebisen lättare kunde vändas runt.

Läkaren började försöka trycka runt bebisen. Min andning satt långt upp i halsen och jag fick panikkänslor, vilket gjorde det svårt att andas sig igenom smärtan i magen (som gjorde riktigt ont om ni frågar mig). Det resulterade i att jag började gråta och under gråt är det svårt att slappna av. Vi tog en kort paus och läkaren gjorde sen försök nummer två. Det gjorde lika ont, andningen var fortfarande panikartad av bricanylen och trots ihärdiga försök gick bebisen inte att vända.

Halvt förstörd nickade jag bara lågt när de sa att de skulle hämta överläkaren och sedan göra ett nytt försök. Men däremellan skulle jag få en paus för återhämtning. Det blev ca en och en halvtimme under ctg bevakning.

Överläkaren kom sen på plats. Typisk överläkare, lite sådär mer känslokall men säkert jätteduktig. Nu var de två läkare som tryckte, en barnmorska som försökte få mig att andas och så stackars F som satt och klappade mig på huvudet. Överläkaren började trycka utan att säga något. Först andades jag lugnt och metodiskt igenom smärtan, sen gick det inte. Andningen började fladdra och jag fick inte luft, tyckte jag. Tårarna sprutade och jag fick säga ”Aj!” flera gånger. Sedan gav de upp. Bebisen kvar i samma position som när vi kom in 😦

Ny ctg bevakning i en halvtimme efteråt. Därefter diskussion med tredje läkare om vad som väntar nu. Kejsarsnitt är bokat, men sätter förlossningen igång innan dess så får jag se vad jag vill göra. Jag har inte bestämt mig riktigt än.

Med detta vill jag egentligen säga att jag tycker det gjorde skitont rent ut sagt att göra ett vändningsförsök. Och jag har ingen låg smärttröskel utan ganska normal skulle jag tro. Det kändes som om samtliga organ i magen bytte plats stundtals (det gjorde de ju såklart inte). Jag vill också säga att om du ska göra vändningsförsök, så var beredd på att smärtan troligen är lite mer än vad läkaren säger att den är. Det går såklart att ta sig igenom (jag tog mig igenom tre försök), men jag tycker nästan det hade varit bättre om läkaren sagt att det kommer göra ganska ont, men det är inte farligt, bara så du är beredd på det.

Det som var bra var att de hela tiden lugnade mig med att bebisen har det bra, det är ingen fara med den! Och de kollade många gånger med ultraljud och höll koll på hjärtljuden med ctg. Det kändes tryggt. Och barnmorskan var jättebra!

Trots all smärta jag fick stå ut med så är jag glad att jag försökte vända på bebisen. Om jag inte försökt, så hade jag ångrat mig och ifrågasatt  efteråt varför jag inte testade. För mig hade det känts som att ge upp på förhand. Så här dagarna efter har jag varit öm i magen, som ett inre blåmärke ungefär. Men bebisen har buffat som vanligt så den mår bra. Så inga direkta komplikationer att klaga på.

Nu lutar det ju åt kejsarsnitt och jag är inte helt glad i tanken, men det viktigaste av allt är ju att bebisen kommer ut frisk och glad ❤

Det blev ett långt inlägg om en ganska privat sak men kände jag ville dela med mig, då jag läste en del andras upplevelser innan jag gjorde mina försök, och det tyckte jag var bra.

Nu ska jag ladda för sista dagen på jobbet på ett tag. Karriären får läggas på hyllan i ett år till förmån för mammarollen! Bloggen kanske får byta namn?! 😉

Godnatt!

 

Jobb, jobb & jobb

Frustration, Jobb

Jag kom hem vid tjugo över sex idag. Jag var hemma i fem minuter sen så plockade jag upp datorn igen och jobbade fram tills jag lagade middag. Sen satte jag mig vid datorn igen en stund. Pust. Nu har jag bloggpaus, sen väntar en välbehövlig dusch. Och sen måste jag skicka två mejl till.

Jag hade nån föreställning om att mina sista två veckor på jobbet skulle vara relativt lugna, för jag har ju planerat så himla bra. Men nej, saker bara hopar sig. Jag har supermycket att göra. Men är också lite Alfons Åberg – jag ska bara… Gah!

Det är mycket som ska fixas när man går hem (eller ”går bort” som min danska chef säger, och förstår riktigt att det låter hemskt). Många mejl som ska ut, många saker som ska styras upp på bästa sätt. Hej och hå. Och ingen har man att lämna över till, i alla fall ingen som kommit på plats ännu.

Jag tror detta blir en intressant erfarenhet för mig. Att städa och rensa upp på jobbet, där jag varit i sju år. Och helt plötsligt vara hemma i ett helt år. Det är lite ofattbart faktiskt.

Världens godaste banankaka & världens slappaste söndag

Frustration, Jobb, Mat, Saker jag gillar, Uncategorized

Igår bakade jag världens godaste banankaka med choklad i. Det var så länge sen jag gjorde den så jag hade glömt hur god den var! Den fick mer än godkänt av F också. Jag gjorde min kaka i en brödform så den blev långsmal till formen. På ICA´s receptsida hade någon skrivit att man kunde göra dubbel sats och lägga i långpanna också. Så man kan nog variera sig! Kom ihåg att den ska vara liiite degig i mitten när man tar ut den ur ugnen.

Receptet kommer från ICA.

Banan & chokladkaka

Ingredienser

  • 75 g smör
  • 2 1/2 dl socker
  • 2 msk mjölk
  • 1/4 tsk salt
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 ägg
  • 2 mogna bananer
  • 100 g blockchoklad
  • 2 1/2 dl vetemjöl
  • 1 tsk bikarbonat

Så här gör du

  1. Smält fettet i en kastrull. Låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna.
  2. Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.
  3. Häll blandningen i väl smord, bröad form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig. Servera kakan helt kall med en klick grädde eller en kula pecannötsglass.

DSC_0116

Det bästa är också att den här blir inte torr på en dag. Den håller flera dagar om man har den framme i en tätslutande påse t.ex. eller klär in den i folie. Så man kan mumsa i flera dagar 😉

För övrigt så har vi världens slappaste söndag idag. Jag sitter och håller på att videoredigera en film i iMovie på Mac – enormt tålamodskrävande, men jag tror och hoppas chefen kommer bli nöjd när jag lyckats korta ner filmen utan att hyra in dyra konsulter. Fortsättning följer…

Min kropp är inte gjord för yoga & alla hjärtans dag som inte blev så hjärtlig

Bebisen, Frustration, Jobb, Manligt vs. kvinnligt, Personligt, Träning & hälsa

Alla hjärtans dag igår. Ingenting som vi bryr oss om att fira, då jag tycker det är viktigare att fler dagar på året går i kärlekens tecken än en speciell dag. Men igår blev den alltför tråkig.

Jag hade haft en stressig dag på jobbet. Stressade hem i rusningstrafiken, fick köra en omväg pga olycka och kom preciiis i tid till yogan (andaaaas!).

Och yogapasset var så himla tungt, både fysiskt och psykiskt. Min kropp ville inte lyda mig. Jag tappade balansen i poserna. När man skulle vika benet åt ett håll så kom jag bara drygt 30% av vad alla andra kom. När jag trodde jag stod i en perfekt ”krigare” kom läraren och sa att jag inte fick putta ut min rumpa. Så hon tryckte in den. Då böjde sig det bakre benet. Ut med rumpan igen för att testa och då blev bakre benet sträckt. Under tiden skakade mina ben och knän så jag trodde jag skulle dö.

Och andas! Jag fick ju inte glömma att andas. Det kom jag på de sista fem minutrarna. Man skulle ju andas i fin takt. In genom näsan, ut genom munnen. Jag hade fullt sjå med övningarna.

Så när jag kom hem från detta pass så var jag gråtfärdig; kände mig så dålig och kass och insåg att jag varken kunde stå i hunden ordentligt (lektion ett!) eller komma ihåg att andas. Och så var jag hungrig.

Och F hade lovat att ha maten på bordet när jag kom hem. Men han var också himlans trött, så han hade inte orkat göra maten vi planerat utan hade hittat lite saker i frysen. Och jag har lite fobi för mat som kommer direkt från frysen och ska tinas upp snabbt. Frysmat är okej om den tinas upp låångsamt. Så jag var lite lätt sur och vi satt under tystnad och slevade i oss mat från frysen. Jag orkade inte prata. Var bara sur för att jag inte lyckats på yogan. Och för att jag fick frysmat.

Och ja, kvällen blev inte så munter, den där Alla hjärtans dag-dagen.

Så vi har myskväll idag istället, för idag är en kärlekens dag i vårt hushålle i alla fall ❤

Älskar min F och har full förståelse för att han inte heller alltid orkar fixa mat. Men ibland med gravidhormoner och trötthet och frustration och hunger i kroppen, ja, då blir vissa dagar fel helt enkelt. Det är tur att man har bloggen så man kan skriva av sig lite 🙂 Och när det gäller yogan, ja, där får jag nog se det som ett litet hopplöst projekt där jag går för att få en stund för mig själv och bebisen och för att träffa andra fina människor. Men jag kanske inte ska ha för höga mål med min vighet.

Snart läggdags & det blir jobb imorgon

Allmänt, Frustration

Det blir ett snabbt inlägg innan jag kryper till kojs. Jag är såå trött på att vara hemma. Oerhört rastlös trots att jag jobbat största delen av dagen idag. Jag bara babblade på om tusen grejor när F kom hem innanför dörren för jag hade saknat sällskap!

Så imorgon blir det jobbet så att jag slipper sitta vid matbordet och jobba och samtidigt halvtitta på tv´n och den här utsikten:

DSC_0049

Sov så gott!

Och hörrni, imorgon är det fredag igen – wihooo!

Att få fria händer & ändå vilja ha full kontroll

Allmänt, Frustration, Jobb

Min chef och jag är i många fall varandras motsatser. Det var därför han anställde mig, brukar han säga.

Han är den store visionären, jag är realisten som tar ner honom på jorden. Men det är svårt ibland att samtala om ett blivande projekt, en idé eller något annat utan att han uppfattar mig som en negativ person som slår ner på hans idéer eller försöker minska dem lite i proportion. Och det är svårt för mig att få grepp om hans visioner och hur mycket han egentligen kräver av mig – vill han egentligen allt det där eller är det bara hans visioner och han är egentligen nöjd med om jag gör det superbra, fast i min skala?!

Jag var lite smått förvirrad igår eftermiddag. Trots att vi jobbat ihop i snart 7 år så är det ibland svårt att få grepp om hans visioner. Jag måste säga att det är dock tur att människor som han finns, annars hade inga projekt startats eller idéer kommits på. Och det är tur att det finns såna som jag som tar hand om projekten och idéerna och avslutar dem.

Nästa vecka ska jag få lite feedback på ett annat miniprojekt som jag ska informera om på jobbet och då vill han kolla innan. Jag får ta ett djupt andetag innan, vara lugn och hoppas han gillar vad jag gjort. För han ville inte gå in och styra och jag fick fria händer, men ändå anar jag att det inte är gjort på sättet som ”han tänkt”…

Ja, vi får se hur det går!

En stor dag & jag kan inte fatta det riktigt ännu

Exjobb, Frustration

Jag har fått ut min examen. Ä.n.t.l.i.g.e.n!

Blod, svett och tårar under sex långa år. Ett examensarbete som jag fick skrota, samla ny kraft. Skriva ett till samtidigt som jag jobbade mer än heltid. Jag grät. Jag var arg. Jag fick ta ledigt från jobbet. Jag jobbade långa kvällar tills ögonlocken inte hölls uppe längre. Jag fick ont i armarna och axlarna av allt skrivande.

Men jag gjorde det. Jag gjorde det!

En teknologie kandidatexamen är nu min 🙂

josse_examen

Deppdagar & lite ur fas

Allmänt, Frustration, Personligt

Jag har haft några deppdagar. Jag har känt mig helt ur fas, oroat mig för allt, tänkt massa tankar, inte orkat prata med folk, inte kunnat koncentrera mig. Jobbigt värre. Men idag vaknade jag upp och kände att idag blir det nog en bra dag ändå. Lite ilska hade jag sovit bort, lite oro likaså. Det känns som om det kan bli några bra dagar igen.

Jag gillar inte att läsa bloggar där allt är underbart, rosa moln och gulligull hela tiden. Jag gillar ärliga bloggar och därför försöker jag visa det själv också. Alla dagar kan inte vara bra dagar hos alla människor. Att visa sina känslor och att man har en deppdag tycker jag är strongt. Att visa att man inte orkar hålla upp en fasad bara för någon annans skull.

Och mitt motto under mina deppdagar är att
”En kram säger mer än tusen ord”.

Glöm inte att kramas ofta där ute och ha en härlig torsdag i det fina vintervädret 🙂