Bebisumgänge & lite gravidträning

Allmänt, Avkoppling, Hästar & ridning, Personligt, Saker jag gillar, Träning & hälsa

Hela förmiddagen och halva eftermiddagen tillbringade jag i solskenet med bästa vännen och hennes lilla söta dotter på 2,5 månad. Vi pratade massa (bebissnack såklart, karriär, resor, vänskap, svärmödrar…), gjorde god sallad till lunch, gick promenad och glassade ute på altanen och drack kaffe och hörde gårdens hästar gnägga och mumsa lite från hagen snett över gräsmattan. Idylliskt och mysigt!

DSC_0129

Hej, hej! Säger shettisen Simba.

DSC_0126

Lite snö och is som fortfarande ligger kvar i vattenbrynet, men så vårigt ändå!

DSC_0124

Bild från igår. Men samma outfit idag – jag kör på gubbkeps nu, känns vårigt!

Jag hann sen få i mig lite mellanmål innan jag mötte upp min syster för lite träning. Två gravida flåsandes på crosstrainern som uppvärmning, sen två flodhästar som gick runt några stationer i gymmet. För att sen flytta över till stretchhörnan och göra lite uttänjande övningar med halvfokus. Skämt å sido. Riktigt så illa var det kanske inte, men vi kände oss inte som de smidigaste i gänget där. Men samtidigt så var säkert många imponerade över att vi var där. Och vi tränade. Vi satt inte bara hemma i soffan och åt kakor (även om vi pratade om hur mycket vi längtade efter kakor. Och mat). Så det var ett bra pass!

Efter dagens utflykter (blev även en tripp till IKEA med pappa på kvällskvisten) så är jag nu däckad i soffan. Lyfter mig inte härifrån förrän det är läggdags!

Människor som irriterar mig & gör mig ledsen

Allmänt, Frustration, Hästar & ridning, Personligt

Man kan inte förstå sig på alla människor, jag vet. Men människor som gör mig ledsen är det värsta jag vet.

En grundläggande sak i min uppfostran var att man hälsar och säger ‘Hej!’ till folk man känner eller känner igen. Om man rider i samma ridgrupp och har ridit ihop i snart en termin, så tycker jag det i alla fall klassas som ”känner igen”. Den grundläggande saken har dock inte alla fått i sin uppfostran, då det flertalet gånger varit så att folk inte ens sagt hej tillbaka till mig när jag kommit och satt mig på läktaren tillsammans med dem. Och då ska vi fyrtio minuter senare sitta på hästar i samma ridgrupp tillsammans. Det är sjukt i min värld. Vissa människor är så egotrippade. Jag blir så ledsen när mitt ”hej” inte får någon respons.

Jag blir också ledsen när jag sätter mig på läktaren och när fler personer i gruppen (vi är sex stycken totalt bara) kommer så går de alltid runt mig på något vänster så att jag alltid hamnar på kanten av raden som vi sitter på så att de kan sitta ihop och snacka. I början försökte jag verkligen komma in i samtalen, vara trevlig, visa att jag ville. Men nu har jag gett upp. Sitter och tittar på gruppen innan och är tyst. Pillar med mobilen. Sätter mig på min häst och rider. Dåligt, för jag blir nervös av de andras blickar som följer mig och min häst varje steg. De andra berömmer varandra, jag berömde dem i början. Men får aldrig höra något själv. Det är så jäkla deprimerande och det gör mig så ledsen.

Inom ridningen pratar man om horsemanship – att man ska vara snäll mot hästen och behandla den väl i alla situationer – och sportsmanship – att man ska uppträda trevlig och med respekt mot andra, vare sig det är på tävling, i ridhuset, mot ridkompisar eller funktionärer. I min grupp där jag rider saknas helt sportsmanship.

Det här blev väldigt personligt känner jag och jag hoppas nästan att någon av dem berörda läser detta. Min ridgrupp den andra dagen i veckan är dock helt fantastisk ska tilläggas – underbara, trevliga och öppna människor som hälsar och är som alla andra. Tänk att det ska vara sån skillnad, på samma ställe!

Jag hoppas att ni som läser tänker på detta i ert dagliga liv; ett ”Hej” betyder så mycket. Du behöver inte känna personen väl. Ett hej kan man säga närsom till vem som helst. Och tänk på att människor som gör er ledsna eller tar energi på annat sätt, det är inte värt det. Flytta fokus ifrån dem.

Stallet ikväll igen & veckans avkoppling

Avkoppling, Hästar & ridning

Fast ikväll har vi en liten hopptävling, så lite prestige inblandat är det också!

I måndags hade jag date med den här killen, en ponny är han faktiskt och var alldeles lagom hög. Man kan kalla honom ”bekväm” till temperamentet. Gör inte mer än vad han måste. Och insåg när jag satt på att ”fan också, nu är det en vuxen! Nu måste jag ta i lite!”. Och så fick jag lite fart på honom. Och det gick alldeles förträffligt. Han blev nästan lite för speedad i galoppen på slutet och jag fich honom att hoppa hinder som ridläraren sa att han vanligtvis inte vågade. Hon sa att jag fick honom modig. Det var kul att höra.

Han ser lite läskig ut med sina tvåfärgade ögon, men han är gudasnäll. Söta, fina hästen. Kul att rida ponny igen, tog mig tillbaka femton år i tiden.

Tänk att det är så avkopplande att vara i stallet. Känna hästarnas päls, känna doften av hö, höra gnäggandet när hökärran kommer, känna hästen jobba under sig i ridhuset…

Clinic & bröderna Zetterman

Hästar & ridning

Jag är precis hemkommen ifrån en clinic på Helsingborgs fältrittklubb. För er som inte vet vad en clinic är så är det som en blandning av en föreläsning och ridning kan man säga. Ikväll var ryttarbröderna Daniel och Alexander Zetterman inbjudna till HFRK för att först ha en ridlektion med duktiga ridskoleelever och därefter sätta sig upp på två helt okända ridskolehästar och hoppa massa hinder i en bana.

Det var mycket lärorikt och intressant. De hade headset på sig hela tiden, både när de stod på marken och när de red, och de kommenterade och pratade med oss i publiken. Tänk vad man lär sig bara av att titta på andra! Jag lärde mig jättemycket. Sög åt mig av deras tips. Tittade hur de red. Såg mycket av det som de gjorde bra, lärde mig av det de gjorde mindre bra.

För de gjorde också misstag. Precis som jag brukar göra. Jag tänkte att jag kanske inte behöver ta allt så allvarligt egentligen. För de hade också problem. Var fjärde vecka sitter jag upp på en okänd häst och ska få till ett samarbete. De som duktiga och erfarna ryttare visade att det inte var helt enkelt heller. De var såklart jätteduktiga, men då och då hade de problem. Samma problem som vi går igenom på våra lektioner. Det var intressant att se faktiskt. Jag var ju såklart också jätteimponerad av vad de åstadkom på den korta tiden. De lärde känna hästarna fort, se deras svagheter och styrkor, vågade lita på dem…

Bröderna Zetterman gav många värdefulla tips inför framtiden 🙂

Vad som irriterar mig just nu & lite så

Exjobb, Frustration, Hästar & ridning, Prestationsångest, Träning & hälsa

Jag är inne i en ganska stor svacka just nu. Mycket av det jag tar mig för går liksom… dåligt. Och det tär på krafterna och självförtroendet, och nu har det blivit lite som en ond spiral… behöver något glatt just nu! Inte höstdepp…

Min examen. En sak som irriterar mig grymt mycket nu är att min examinator på högskolan är ursusel på att svara mig. Hon svarar aldrig i telefon, hon svarar inte på mina mejl. Hon har inte svarat sedan juni. Nu är jag riktigt irriterad för det är hon som måste kolla vilken examen jag kan få ut. Så innan hon gör något så får jag inte ut min examen och kan inte lämna utbildningen helt bakom mig… Grrr! Jag blir g.a.l.en!

Ridningen. Ridningen har fullkomligt låst sig. Jag har gått ner mig några steg i vad jag presterar och det tär något fruktansvärt på självförtroendet att det går dåligt vecka efter vecka. Försöker ta mig ur det, men det är svårt. I måndags gick det dock bra faktiskt. Men igår kass igen. Och ridlärarens kommentar efteråt stör mig som tusan: ”Det är inte bra att göra för många förändringar på samma gång. Fokusera du på att trampa ner hälarna i stigbyglarna, så tar vi det därifrån. Det räcker att du förändrar det nu”. Är jag känslig eller är det bara jag som tolkar det som att ”du har så himla många saker du behöver förändra, Josefine lilla, så det kommer inte gå att göra alla på samma gång, så vi tar en i taget”. Det boostade inte självförtroendet direkt…

En läkare. Jag har konstaterat att man i dagens samhälle inte kan gå till en läkare med ”diffusa symptom”. Innan de ens träffat dig har de klassificerat dig som hypokondriker eller att du behöver psykologisk hjälp. Jag har massa diffusa symptom och jag är inte hypokondrisk. Jag är mer typen som ”inte vill må dåligt och vill få hjälp att hitta ut om något är fel”. Är det så konstigt? Jag har bl.a. huvudvärk kanske varannan dag, svullen mage och magkatarr varje dag, migrän från och till, extremt trött varje dag (vaknat pigg och utvilad en gång på ett halvår och jag har inga barn att skylla på), extremt frusna händer och fötter och dålig blodcirkulation. Läkaren började att fråga ”Vad vill du få ut av det här?”. Eh? Att du hittar nåt fel så jag kan få medicin och må bättre? Konstig fråga tycker jag. Sen frågade han ”Vad tror du själv att du lider av?”. Jag valde att avstå att säga allt det jag googlat på. Båda frågorna kändes som om han inte trodde på mig.
I vilket fall, massa prover togs och jag är fullt frisk. Som en nötkärna. Men ändå känner jag att jag inte är helt frisk. Det är jobbigt kan jag säga. I telefonen sa han att ”det finns inget mer att göra”. Tack och adjö! Dagens läkare borde ha ”problemlösning” på sitt schema under sin lååånga utbildning! Jag blev rekommenderad KBT (Kognitiv BeteendeTerapi) – tack, men nej tack. Tror inte att det är något för mig och det är inte det jag behöver, det vet jag. Blir tokig. Jag ska göra några förändringar i mitt liv så får vi se om det blir bättre. Jag ska dricka 2  x 0,5 l vatten per dag (2 LOKA-flaskor) för magens skull. Jag gillar inte vatten så mycket och är jättedålig på det. Så det är en sak. Den andra saken är att komma ut och gå/springa och träna igen, trots att jag får tidig mjölksyra och har noll energi. Jag vet att jag egentligen mår bättre om jag gör det. Sen så får jag hoppas att huvudvärk och magont försvinner med tiden. För det verkar ju helt normalt i doktorns ögon att ha det så.

Det blev ett litet klagoinlägg – ibland är det bra att ha bloggen som klagomur…

Dålig rid-dag & en trötter

Hästar & ridning, Jobb, Stress, Utseende

Vilken ridlektion idag alltså! Jag var kass. Min prestationsångest tog över. De andra klarade övningen men jag fick ta ett hinder i taget. Skit, skit, skit. Det bättre ju inte på mina chanser att bli en i gänget i den här nya gruppen direkt. Nej, istället känns de som ingen ens ville prata med mig. Skit igen.

En annan dag får jag försöka analysera vad jag kan göra annorlunda nästa gång. För ikväll är jag alldeles för trött (och fortfarande för arg och lessen och besviken att jag inte kan bättre…).

En riktig trötter på sistone har jag varit, trots semester. Jobbstressen är redan på plats, jag får hålla koll varje dag så den inte äter upp mig. Imorgon kväll har jag därför bokat in en fikadejt med en kompis så att jag kommer iväg i tid från jobbet. Det var dagens komma-iväg-från-jobbet-i-tid-tips 🙂

Nu är målarna cerisemålade med nytt, fint Essienagellack och sängen väntar!

Kram på er!

Ny klänning & 30årskalas

Allmänt, Hästar & ridning, Mat, Saker jag gillar, Stress

Här skymtar Tommy Hilfiger-klänningen som jag bloggat om innan. Matchade med beige ballerinor och röd kofta.

Det var ett mysigt 30årskalas för bästa vännen. Släktkalas + lite vänner var det och det bjöds på pastasallad och tillbehör och kaffe och kaka till efterrätt – mycket smarrigt.

Och så fick jag vara med och släppa in hästarna, ge sötaste shettisen sitt kvällshö och känna lite underbar hästdoft 🙂 Härligt!

Hoppas ni haft en fin lördag!

Huvudvärk & heja Rolf-Göran!

Avkoppling, Hästar & ridning, Träning & hälsa, Vardagsbestyr

Dagen började med huvudvärk. Det är ju första semesterdagen och jag kopplar av så den kom som ett paket på posten.

Trotsade dock huvudvärken och åkte till Väla för att köpa några saker inför semestern. Shorts på 70% rea, vita basic-toppar och sen två nya bh-sets på Change. Change är min absoluta favoritaffär när det gäller underkläder – jag handlar alla bh’s där. Superbra personal som kollar allt i minsta detalj och som dessutom är ärlig. ”Nej, den där sitter inte alls snyggt på dig”. ”Men gud vilken klyfta, den sitter jättefint!”. Jag gillar ärliga kommentarer från butiksbiträden, det ger trovärdighet.

Från underkläder till ridsport: Heja Rolf-Göran Bengtsson! Han rider så snyggt alltså. Det ser så lätt ut, som det ska vara. Inga flaxande händer eller skänklar, snyggt och prydligt. Min förebild inom ridsporten. Jag får tänka på hans fina ridstil när jag nu kommit in på Hoppspecialen till hösten. Heja Roffe!

F storstädar och här sitter jag och kollar ridsport och dricker kaffe. Bra arbetsfördelning, va? 😉

Falsterbo Horse Show & lite shopping

Allmänt, Hästar & ridning, Mode, Söndagsutflykt

Idag hade jag dragit med mig F till Falsterbo Horse Show. Som ni vet är det ”give and take” i ett förhållande. Det vi har gemensamt är att vi båda två gillar hästkrafter, dock i lite olika former 😉

Jag har bott i skåne i 6 år men aldrig varit på Falsterbo Horse Show, så nu tyckte jag det var dags! Jag hade valt ut den här dagen i programmet för att det var lite ”familjestämning” över det hela och inte fullt så ”hästigt” så att även en biltokig pojkvän kan tycka det är kul. Vi var där nere vid elvatiden och det kostade bara inträde, sen var det fria läktarplatser.

Vädret var fantastiskt, kunde inte blivit bättre. Vi såg hoppning, border collies som var helt makalösa på att valla får, gymkhana (lekar till häst) och Tobbe Larsson, som fick sin häst Nicke att göra konster och lyda kommandon! Massa kul att se.

Och så gick vi bland stånden och kollade in vad som erbjuds där. Jag shoppade en ridtröja i funktionsmaterial (perfekt till hösten i halvkall manage), ett par fleecesockar i ljusblått till mina bruna Hunter-stövlar samt två tröjor från Gina Tricot med Falsterbo Horse Show tryck (Gina Tricot är huvudsponsor av FHS). Lyckad shoppingdag också med andra ord! 🙂

Hektiska dagar & träningsvärk a´la hell

Avkoppling, Hästar & ridning

Ja, det har varit hektiska dagar nu och bloggen blir lidande. Som sagt har jag ridit varje kväll efter jobbet och inte varit hemma förrän 21:30, då väntar packning av väskan inför nästa dag, fixa matsäck inför nästa dag, duscha, slappa fem minuter och sen är det läggdags. Har knappt öppnat datorn.

Och det har varit så roligt och så bra! Men det är jobbigt också. På ett sätt är det skönt med träningsvärk, för man vet att man tränat och man påminns på något sätt om hur duktig man varit. Men nu… gah! Ridning är ingen skonsam sport. Förutom att jag har träningsvärk i varenda liten muskel på hela kroppen (ja, ridning är grymt för mag- och ryggträning t.e.x!) så har jag diverse andra, tja, skador… som blåsor på fingrarna (plåster där), skoskav högt upp (pga. att jag gått runt i mina ridstövlar, de är till för ridning och inget annat och är inte ett dugg bekväma – skärpning!) och diverse ridsår (utan att gå in i detalj på var…). Men så är det ju helt, helt underbart och man känner inte de här skavankerna när man åter igen sitter i sadeln utan det är efteråt de kommer.

Igår var en magisk kväll. Jag kunde inte fota något för vi red och det var inte läge att säga till alla i gruppen (9 st) att stanna för jag skulle ta foto. Det går knappt att beskriva hur vackert det var – jag måste bege mig till denna skog igen. Vi red över ängar med högt gräs. Vi travade på fina stigar i grönskande skog med fågelkvitter och dundrande hästhovar som enda ljud. Vi såg betande rådjur (3 st!) och några kaniner som skuttade förbi. Solen värmde och var så där ”kvällsskön”, himlen var blå. Hästarna njöt och frustrade och pinnade på för fullt. Ja, det var magiskt.

När vi kom in till stallet tog jag iaf en bild på ”min” söta häst Calle ❤

Hej! Jag heter Calle 🙂