Föräldrabesök & sömnen är lite bättre

Allmänt, Bebisen, Personligt, Utmaning, Vardagsbestyr

Jag är nu hos mina föräldrar. F jobbar som en tok och det är skönt att få ett par extra händer med lille W då jag inte känner mig redo att vare ensam dag som natt flera dagar i sträck. Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar eller de som skaffar barn ensamma orkar. Jag beundrar dem. Jag är så glad att vi är två.

Först var mamma en sväng hos mig, då W hade varit på sådär bra humör. När mamma kom så visade han sig dock från sin bästa sida och sov som han aldrig gjort förut! Två långpass i tisdags. Ett långpass på 3 h i onsdags förmiddag. Detta har alltså aldrig hänt i lille W’s 11 veckor långa liv! Han har aldrig sovit längre än 30 min i sträck dagtid. Wihoo!

Jag var helt taggad och kände ”yes! det vänder!”. Sen blev det lite bakslag igår. Grin, skrik, dålig sömn och gnäll hela dagen. På kvällen var det kolikskrik och det blev ”akut nattning” inom fem minuter för att få honom lugn. Sen tog det ytterligare en timme innan han kom till ro (övertrött till tusen) och två minuter innan ”Broadchurch” började på fyran så hade han äntligen somnat och det var en trött och utsliten mamma som landade i soffan, också ganska mycket uppe i varv.

Ibland kan jag ha en ganska negativ syn, sorgligt nog. Istället för att se det hela positivt och se att vi hade två jättebra sömndagar, så är det gårdagen som var färsk i minnet innan jag somnade igår kväll. F däremot är positivismen himself och försökte peppa mig med att ”det går ju åt rätt håll!”. Inte alls, tyckte jag! Vi har olika sätt att se det och jag vill hellre ”bli tyckt synd om” för en trasslig gårdag än att bli peppad framåt. Sån är jag. Det blir nog så när man kämpar varje dag här hemma.

Men jag måste kanske erkänna att det går liiiite bättre. Eftersom han inte sovit mer än 30 minuter tidigare så är ju 1-3 h sömn helt fantastiskt. Egentligen.

Nu sover lilla hjärtat igen här i mamma och pappas soffa där vi byggt upp en skön säng till honom i bra lutning. Han har nu sovit i två timmar. Under den tiden har han vaknat kanske tjugo gånger, men somnat om lika snabbt. Det har inte heller hänt tidigare. Jag håller tummarna för en bättring. Han behöver sin sömn, vår lille bebis.

Att skriva av mig i ”sömnfrågan” känner jag är lite terapi för mig, så jag kommer med all säkerhet uppdatera er efter vägen. Jag läste i en bok jag fått låna att 3 månaders bebisar behöver 16 h sömn i snitt. Lille W snittar på 12 timmar per dygn. De 4 timmarna han inte sover dagtid skriker han och gnäller istället, så mitt nästa ”projekt” är att jobba med hans sömn och få honom att slappna av så gott han kan dagtid och få in någon sorts rutin där han känner sig trygg. TIPS PÅ HUR ÄR VÄLKOMNA!

Ha en finfin fredag!

Så söt när han sover! Mitt lilla hjärta ❤

Några dagars paus & vändningsförsök av bebis

Bebisen, Frustration, Personligt, Utmaning

Jag har tagit några dagars paus från bloggen. Det har varit mycket på jobbet (sista veckan nu, sista dagen imorgon!) och i tisdags gjorde vi även ett vändningsförsök av vår envisa lilla bebis, som ligger i säte eller på sniskan i alla fall.

Jag tänkte skriva lite om min upplevelse av vändningsförsöket. Inte för att skrämma utan för att ge min bild av det hela. Känner också att jag behöver skriva av mig lite.

Jag har vetat om att bebisen legat åt fel håll ett bra tag. Den har liksom gosat in sig runt mina högra revben och verkar trivas riktigt bra där. Andningssvårigheter och ett konstant tryck mot revbenen på mamman bryr den sig inte om 😉 Jag har ju haft förhoppningen hela tiden att nästa gång, nästa gång jag är hos barnmorskan då har bebisen vänt sig rätt. Men icke.

Så i måndags var vi på samtal inför vändningsförsöket. De gick igenom hur det hela gick till. Viss smärta och obehag kan uppstå, stod det på pappret man fick. Jag var nervös innan, men jag ville göra det. Jag vill helst föda vanligt, vaginalt och tycker det vore värt att få runt bebisen till huvudläge nedåt.

På morgonen innan vändningsförsöket var jag tvungen att vara fastande. Väl på sjukhuset fick jag sätta på mig sjukhuskläder och lägga mig med ctg över magen som mätte mina sammandragningar och bebisens hjärtljud. Efter lite väntan kom en läkare och barnmorska. De gjorde ultraljud för att kolla bebisen position. Vändningsförsök 1 började. Jag fick bricanyl intravenöst och inom en minut började mitt hjärta slå dubbel och trippelslag och andningen började fladdra. Huvuduppgiften av bricanylen var dock att få livmodern att slappna av så att bebisen lättare kunde vändas runt.

Läkaren började försöka trycka runt bebisen. Min andning satt långt upp i halsen och jag fick panikkänslor, vilket gjorde det svårt att andas sig igenom smärtan i magen (som gjorde riktigt ont om ni frågar mig). Det resulterade i att jag började gråta och under gråt är det svårt att slappna av. Vi tog en kort paus och läkaren gjorde sen försök nummer två. Det gjorde lika ont, andningen var fortfarande panikartad av bricanylen och trots ihärdiga försök gick bebisen inte att vända.

Halvt förstörd nickade jag bara lågt när de sa att de skulle hämta överläkaren och sedan göra ett nytt försök. Men däremellan skulle jag få en paus för återhämtning. Det blev ca en och en halvtimme under ctg bevakning.

Överläkaren kom sen på plats. Typisk överläkare, lite sådär mer känslokall men säkert jätteduktig. Nu var de två läkare som tryckte, en barnmorska som försökte få mig att andas och så stackars F som satt och klappade mig på huvudet. Överläkaren började trycka utan att säga något. Först andades jag lugnt och metodiskt igenom smärtan, sen gick det inte. Andningen började fladdra och jag fick inte luft, tyckte jag. Tårarna sprutade och jag fick säga ”Aj!” flera gånger. Sedan gav de upp. Bebisen kvar i samma position som när vi kom in 😦

Ny ctg bevakning i en halvtimme efteråt. Därefter diskussion med tredje läkare om vad som väntar nu. Kejsarsnitt är bokat, men sätter förlossningen igång innan dess så får jag se vad jag vill göra. Jag har inte bestämt mig riktigt än.

Med detta vill jag egentligen säga att jag tycker det gjorde skitont rent ut sagt att göra ett vändningsförsök. Och jag har ingen låg smärttröskel utan ganska normal skulle jag tro. Det kändes som om samtliga organ i magen bytte plats stundtals (det gjorde de ju såklart inte). Jag vill också säga att om du ska göra vändningsförsök, så var beredd på att smärtan troligen är lite mer än vad läkaren säger att den är. Det går såklart att ta sig igenom (jag tog mig igenom tre försök), men jag tycker nästan det hade varit bättre om läkaren sagt att det kommer göra ganska ont, men det är inte farligt, bara så du är beredd på det.

Det som var bra var att de hela tiden lugnade mig med att bebisen har det bra, det är ingen fara med den! Och de kollade många gånger med ultraljud och höll koll på hjärtljuden med ctg. Det kändes tryggt. Och barnmorskan var jättebra!

Trots all smärta jag fick stå ut med så är jag glad att jag försökte vända på bebisen. Om jag inte försökt, så hade jag ångrat mig och ifrågasatt efteråt varför jag inte testade. För mig hade det känts som att ge upp på förhand. Så här dagarna efter har jag varit öm i magen, som ett inre blåmärke ungefär. Men bebisen har buffat som vanligt så den mår bra. Så inga direkta komplikationer att klaga på.

Nu lutar det ju åt kejsarsnitt och jag är inte helt glad i tanken, men det viktigaste av allt är ju att bebisen kommer ut frisk och glad ❤

Det blev ett långt inlägg om en ganska privat sak men kände jag ville dela med mig, då jag läste en del andras upplevelser innan jag gjorde mina försök, och det tyckte jag var bra.

Nu ska jag ladda för sista dagen på jobbet på ett tag. Karriären får läggas på hyllan i ett år till förmån för mammarollen! Bloggen kanske får byta namn?! 😉

Godnatt!

Äggmacka & nyponsoppa

Allmänt, Bebisen, Mat, Utmaning

Med en bra systemkamera så kan till och med den enklaste limpmacka med ägg och kaviar se riktigt fotografiskt vacker ut 😉

Det här blev dagens stora middagsinspiration. Märker ni att jag är ensam hemma ikväll kanske? 🙂 F är ute och äter trerätters med jobbet och jag äter kaviarmacka. Men jag måste tillägga att ägg och kaviarmacka är ruskigt gott det också. Speciellt med nyponsoppa till.

För övrigt har det varit en halvbra dag idag. Hormonerna spelar runt i kroppen och jag gråter för ingenting. Sen så har vi den här bebisen då också. Som inte vill vända på sig. Det är ett tankeprojekt i sig. Nu har den till måndag på sig. Då väntar ultraljud för att se om den lagt sig till rätta i rätt startposition. Om inte, så blir det vändningsförsök på sjukhuset… Håll tummarna!

Mamma & dotter <3

Allmänt, Avkoppling, Kärlek<3, Mode, Saker jag gillar, Söndagsutflykt, Utmaning

Den här helgen har varit min och min mammas ❤

Pappa är på golfweekend med gubbarna. F har varit i Asien och kommer hem om en stund. Så då passade jag och mamma på att ha myshelg ihop 🙂

När mamma M kom i fredagskväll så köpte vi ”lyxpizza” och drack vin till det. Och så kollade vi på dålig tv och somnade tidigt.

I lördags inledde vi med en brakfrukost; egg & bacon, youghurt med linfrön, blodapelsinjuice, kaffe, knäckebröd med brieost… Vi stod oss hela dagen och tog bara en kaffe och muffins på stan. Vi hade världens mest fotriktiga skor men efter fem timmar på stan och gå i affärer och massa tittande så värkte fötterna kan jag säga. Herregud, jag förstår inte hur vissa människor klarar av att gå och shoppa i högklackat?! Det är en gåta.

Surprise, suprise, jag köpte ett par stövlar. Jättefina, såklart. Behov? Nja… men fina och de kommer definitivt bli välanvända…

Vi åt middag hemma och efter maten med ytterligare ett glas vin så lärde mamma mig att sticka! Jag fick ett ryck ute på stan när jag såg billiga garnnystan på Panduro: ”Mamma, kan inte du lära mig sticka?”. Och visst kunde hon det. Så vi hade syjunta framför tv:n igår. Och jag kom en bra bit på min framtida halsduk. Det får bli höstens terapi!

I förmiddags powerwalkade vi och det var skönt med frisk luft med en anings höst i. Sen hjälpte mamma mig att storstäda. Vi åt lunch ute på ett café på landet och sen var det dags för hemfärd för mamma M. Jag har haft en lite gråta-dag, det blir så ibland, och det var skönt att ha mamma här ❤ Nu längtar jag efter F och en varm kram!

Kom precis hem efter storhandling på Maxi. Underbart att göra en söndagskväll, insåg jag. Inget folk. Personal att fråga. Inga köer. Inga barn som skriker. Lovely. Jag köpte en pensionärsblomma till mig själv i uppmuntringspresent 🙂

Vad har ni gjort i helgen?

Inredningsinspiration & träning framför OS

Träning & hälsa, Utmaning

Igår surfade jag runt på Village´s hemsida, de har så mycket fint tycker jag!

Här är lite som gärna skulle få flytta hem till mig:

Efter jobbet idag hade jag tänkt ge mig ut på en löprunda men vädret var inte det bästa, så det blev styrketräning framför OS istället. Så fram med yogamattan och hantlarna och så zappade jag lyckligtvis fram till reprisen av fälttävlan – perfekt för en hästälskare som jag! Det gjorde det mycket roligare att ta sig igenom träningspasset. 🙂 Måste säga att jag har ganska mycket disciplin när jag tränar styrka på egen hand. Jag kör alla set, utan fusk. Jag pratar för mig själv och stönar när det är jobbigt. Och jag kör alltid minst den tid jag satt att jag ska träna. Nu känns det som om jag kan komma igång med träningen igen!

Lilla flickan

Jobb, Utmaning

Idag hade jag en sån Lilla-flickan-dag. En sån dag då jag känner mig som en liten flicka och ångrar mig efteråt att jag inte stod på mig mer. Visade att jag inte var den där lilla flickan. Att man alltid ska komma på det efteråt och inte där, då, i stunden!

Men man lär ju sig med tiden. Nästa gång tänker jag annorlunda. Och kommer känna mig som Stora flickan. Och sen efter det bli tagen på mer allvar… Jag har ju faktiskt lärt mig enormt mycket under de senaste åren då jag jobbat. Både om mig själv, hur jag ska agera, att stå på mig i olika situationer och att göra saker oförberedd och ändå känna mig säker och tillfreds.

Det är bara att lägga dagen till samma hög och anta att jag lär mig något till nästa gång 🙂

Idag ogillar jag starkt…

Frustration, Jobb, Utmaning

… att pendla till jobbet.

Sträckan som vanligtvis tar 45 minuter, tog idag 1 h och 25 minuter. Känslorna avlöste varandra i bilen; frustration, stress, irritation, hopplöshet…

Det var snorhalt ute, jag håller med alla bilister som tog det extra försiktigt. Bara det att motorvägen var helt ren och inte hal alls. När jag körde av den (för att det var kö) och in på mindre vägar (tillsammans med alla andra) så kände jag av halkan.

Sista 500 m innan jag var framme vid jobbet stod det typ helt still. Sträckan tog mer än 20 minuter. Jag tänkte att ´nu ställer jag bilen här på vägen och går till jobbet´. Så får någon annan ta hand om min bil, för jag orkar inte köa längre.

Såklart kunde jag inte göra det även om det var lockande. Imorgon ska jag försöka åka ännu en kvart tidigare för att undvika värsta trafiken.

Idag var bara en sån dag.

Telefonkonferens + toalettbesök = ?

Jobb, Utmaning

Nu på förmiddagen har jag haft telefonkonferens med London samt kollegorna i Lund. Funkar hur smidigt som helst över Skype. Jag intog favoritpositionen på divandelen i soffan, snodde en fleecefilt kring benen och hämtade laptopunderlägget. Och så klarade jag mig i sisådär fyrtiofem minuter.

Liggläge

Sen så kan jag inte hålla mig längre. Är så kissnödig så jag tror jag kommer sprängas (drack en kopp kaffe precis innan de ringde, inte så smart).

Så jag drar datorn så långt den räcker för sladden (såklart är den ju dåligt laddad och behöver power) mot badrummet. Jag hör min chef hålla monolog – det kan hålla i sig rätt länge. Men det kan också närsomhelst komma en fråga som man bör svara på. Jag knäpper upp byxorna, förbereder snabbtoabesöket liksom.

Sen höjer jag volymen till max, så jag fortfarande hör min chef prata, sen så trycker jag på Mute (så jag besparar de andra ljuden från toaletten). Och sen snabbkissar jag.

Och sen så springer jag och trycker bort Mute igen och precis då hör jag min chef fråga:

”Does anyone have any comments on this?” Phiewww.

”Yes, I have a comment…”, svarar jag och det är ingen som vet att jag just telefonkonfererat och gått på toaletten samtidigt! Så kan det gå när man jobbar hemifrån.

Värsta bra idéen?

Allmänt, Jobb, Utmaning, Vardagsbestyr

Vi ligger ofta i sängen på kvällen innan vi ska somna och funderar, min pojkvän och jag.

Funderar på affärsidéer. Funderar på värsta idéen. Den där idéen som ska revolutionera världen och som man kommer tjäna massa pengar på. Och som vi kan starta upp i liten skala under tiden vi har våra vanliga jobb och som vi sen kan leva på.

Vår fantasi är det inget fel på. Vi ligger och klurar, hittar på det ena efter det andra. Men det fallerar alltid någonstans – antingen finns produkten/tjänsten/appen redan eller så inser vi att man inte kommer tjäna några pengar på det, utan bara jobba häcken av sig. Och det vill vi ju inte.

Så vi kommer inte så långt egentligen, men det är ganska mysigt att ligga där och klura. Tänka ut vad man saknar för pryl eller funktion eller tjänst i sitt liv. Undra om man kan genomföra det.

Och någon gång så kanske den där värsta idéen kommer, den som ingen annan har kommit på och som hela världen bara väntar på…