Mysmiddag & sista jobbdagen

Sista gången jag går upp till jobbparkeringen på ett tag…

Så igår var dagen. Sista jobbdagen på ett tag. Hela dagen var ganska konstig. Jag pratade mycket bebissnack med kollegor. Tog spontanfika. Köpte latte i caféet. Satt extra länge på lunchen. Stod och strimlade konfidentiella papper i en timme. Bar ner mina personliga saker i en flyttkartong i ett källarförråd. Sista timmen fick jag mejlet ut ett handover-dokument med viktig information till mina kollegor och svarat på alla ”Lycka-till!”-mejl.

Jag kramade kollegorna hejdå, en efter en, tills jag var sist kvar på kontoret. Jag skrev en hälsning till dem på white boarden. Det kändes lite vemodigt. Gud, vad jag kommer sakna dem när jag tänker efter! Sista mejlet skrev jag till min bästaste kollega, min bordskompis bredvid. Henne kommer jag sakna mest. Vi har delat allt, i vått och torrt. Och hon har stöttat mig genom hela graviditeten med positiva hejarop och de värdefullaste råden, från en mamma till en blivande. Det är guld värt. När jag skrev det mejlet rann det en tår eller två. Tänk att vissa kollegor är så bra helt enkelt!

Såklart kommer jag träffa dem snart igen, de är ju inte alltför långt bort och nån gång kommer jag och bebisen hälsa på. Men sista dagen var ändå sista dagen på något sätt. Konstig, vemodig men också en skön känsla! En skön känsla av vad som väntar nu. Vad mitt nästa ”projekt” i livet är. Det ska bli skönt att få koppla av nu några veckor. Ta hand om mig själv och bebisen i magen. Utan jobbstress och deadlines. Utan irritation och dålig struktur från chefen.

Väl hemma svidade jag om till den enda fina gravidklänningen jag har och sen åkte jag och F hit:

Sillen & Makrillen på Helsingborgs bästa läge

”Sillen & Makrillen” – supergod mat med världens härligaste utsikt över Öresund!

Idag ser jag och bebisen ut så här, fina gravidklänningen är utbytt mot mysbyxor utan passform. Härliga lördag! 🙂 (Ni ser min mage är lite skev, va? det är för att bebisen ligger på snedden, med huvudet uppe till höger (vänster i bilden). Aj revben!)

 

Jobb, jobb & jobb

Jag kom hem vid tjugo över sex idag. Jag var hemma i fem minuter sen så plockade jag upp datorn igen och jobbade fram tills jag lagade middag. Sen satte jag mig vid datorn igen en stund. Pust. Nu har jag bloggpaus, sen väntar en välbehövlig dusch. Och sen måste jag skicka två mejl till.

Jag hade nån föreställning om att mina sista två veckor på jobbet skulle vara relativt lugna, för jag har ju planerat så himla bra. Men nej, saker bara hopar sig. Jag har supermycket att göra. Men är också lite Alfons Åberg – jag ska bara… Gah!

Det är mycket som ska fixas när man går hem (eller ”går bort” som min danska chef säger, och förstår riktigt att det låter hemskt). Många mejl som ska ut, många saker som ska styras upp på bästa sätt. Hej och hå. Och ingen har man att lämna över till, i alla fall ingen som kommit på plats ännu.

Jag tror detta blir en intressant erfarenhet för mig. Att städa och rensa upp på jobbet, där jag varit i sju år. Och helt plötsligt vara hemma i ett helt år. Det är lite ofattbart faktiskt.

Tröttare & tröttast

Idag känner jag mig tröttare än tröttast. Hela förmiddagen gick till ett väldigt inspirerande och bra möte (ibland vill man inte gå hem på mammaledighet utan jobba lite till…!). Sen var det lunch. Och därefter, då typ slocknade jag. Jag fick massa gjort i mitt komaliknande tillstånd dock och det var ju tur, för jag har mycket att göra. Mycket som ska hinna bli klart inom de närmsta veckorna. Och samtidigt inte stressa.

På vägen hem stannade jag på Nova Lund och köpte en ny, fräsch scarf från Lindex. Här ser ni den. När man går i halvtråkiga gravidkläder så får man ju piffa lite på annat sätt. Scarfs är perfekt då tycker jag! Tror denna blir fräsch till alla randiga kläder jag har.

Imorgon ska jag besöka en leverantör men ska inte vara där förrän halv tio, vilket ger mig lite sovmorgon! Ska bli väldigt skönt efter tröttare än tröttast-dagen 🙂

Massa, massa mejl & att ta tag i dem

Dagens konstaterande:
Om man har semester en vecka, så är mejlskörden i inboxen ganska stor. Och tar lång tid att ta sig igenom. Och skapar en diger att-göra-lista.

Åh, vad skönt det är att vara tillbaka på jobbet! 😉

Världens godaste banankaka & världens slappaste söndag

Igår bakade jag världens godaste banankaka med choklad i. Det var så länge sen jag gjorde den så jag hade glömt hur god den var! Den fick mer än godkänt av F också. Jag gjorde min kaka i en brödform så den blev långsmal till formen. På ICA´s receptsida hade någon skrivit att man kunde göra dubbel sats och lägga i långpanna också. Så man kan nog variera sig! Kom ihåg att den ska vara liiite degig i mitten när man tar ut den ur ugnen.

Receptet kommer från ICA.

Banan & chokladkaka

Ingredienser

• 75 g smör
• 2 1/2 dl socker
• 2 msk mjölk
• 1/4 tsk salt
• 1 tsk vaniljsocker
• 2 ägg
• 2 mogna bananer
• 100 g blockchoklad
• 2 1/2 dl vetemjöl
• 1 tsk bikarbonat

Så här gör du

1. Smält fettet i en kastrull. Låt svalna. Blanda det med socker, mjölk, salt, vaniljsocker. Dela äggen och blanda i gulorna.
2. Mosa bananerna och blanda ner detta i smeten. Hacka blockchokladen. Blanda ihop mjöl, blockchoklad och bikarbonat och vänd ner i smeten. Vispa till sist vitorna till hårt skum och vänd ner dem.
3. Häll blandningen i väl smord, bröad form med löstagbar botten, ca 24 cm i diameter. Grädda i 30-40 minuter, 175°C. Den ska vara knappt klar i mitten för att bli extra saftig. Servera kakan helt kall med en klick grädde eller en kula pecannötsglass.

Det bästa är också att den här blir inte torr på en dag. Den håller flera dagar om man har den framme i en tätslutande påse t.ex. eller klär in den i folie. Så man kan mumsa i flera dagar 😉

För övrigt så har vi världens slappaste söndag idag. Jag sitter och håller på att videoredigera en film i iMovie på Mac – enormt tålamodskrävande, men jag tror och hoppas chefen kommer bli nöjd när jag lyckats korta ner filmen utan att hyra in dyra konsulter. Fortsättning följer…

Underbara fredag & nudlar till middag

Det var länge sen jag hade en sån härlig fredagskänsla som idag!

Jag vaknade upp lite på fel sida, arg och tvär för att jag sovit kasst, men med lite frukost i magen var det en glad Josefine som åkte till jobbet. Hela dagen spenderades i ett soligt Halmstad hos en leverantör och stämningen var på topp. Vi fick gjort mycket, snackade en del skit och bokade upp bra möten framöver.

På vägen hem åkte jag inom Väla en sväng. In på Spirit och provade en jättefin tröja från Hunky Dory med stjärnor med armbågarna. Jag ville bara ha den i orange-aprikos istället för svart, som jag provade. Men på Spirit är det så bra service så de skickar efter en från Malmöbutiken bara och ringer när de har den hemma. Nice! Jag kommer ju inte kunna ha tröjan nu med den här kalaskulan, men en ljummen sommarkväll ser jag mig själv i den, med ett par slitna jeans och converse till och med en glad bebis i en vagn =)

Hur fortsätter fredagskvällen då?

Ja, direkt när jag kom hem så åkte jobbkavajen av och mysbyxorna på! Och till middag blev det nudlar i sann studentanda (eller gräsänke-anda kanske passar bättre idag) och en Marabou Daim till efterrätt framför tv´n.

Ska jag orka vara uppe en timme till måntro? 😉

Önskar er en fin finfredag!

 

Min last & lite om sömn

Här har jag suttit och jobbat idag. Hemma i köket. Har jobbat på en instruktionsguide hela dagen och har varit väldigt fokuserad och duktig.

 

Här ser ni även min last för dagen (eller typ nästan dagliga last) – en kanelbulle (denna också med vaniljsmak).
Hur gott är inte det på en skala?

Vad har ni för ”last”? Min är definitivt kanelbullar. Och muffins. Och annat hembakat i samma stil. Yummie! Jag ser alltid till att det finns något i frysen där hemma.

Nu är jag färdigyogad för kvällen och har svidat om till myskläder i soffan. Det är så skönt att lägga sig tidigt, så jag ska verkligen försöka komma i säng i bra tid ikväll. Det har man igen imorgon bitti när klockan ringer. Jag har genom åren insett att jag är en människa som behöver väldigt mycket sömn. Får jag inte åtta timmar så är jag som en zombie. Sover jag för länge å andra sidan så har jag väldigt lätt att få huvudvärk som håller i sig hela dagen. Så sisådär nio timmar är lagom har jag kommit fram till. På helgen hade jag kunnat sova hur länge som helst om jag inte haft F som väckt mig. Nu väcker han mig lite tidigare (på min beordran) för att jag ska kunna snooza lite och sen vakna långsamt utan huvudvärk.

Vart har min hjärna tagit vägen & tiden går fort!

Jag undrar när jag får tillbaka min hjärna? För den är halvt borta för tillfället. På jobbet undrar jag vad de tänker. Jag glömmer saker, får mejla om och fråga. Ringa upp och verka förvirrad. Tappar tråden i möten. Säger jaja, det fixar jag, men så glömmer jag det ändå. Är allmänt virrig helt enkelt. Snurrig kollega är vad jag är!

Jag försöker ända styra upp så gott det går, som jag brukar. Och oftast går det ganska bra. Jag har nu också insett att jag bara ska jobba i cirka 2,5 månad till! Tiden kommer gå fortare än man tror. Innan dess ska jag också ha en veckas semester vid påsk, vara ledig vid kristi himmelfärd och 1 maj. Jobbdagarna blir allt färre. Därför har jag redan nu börjat jobba på handover-dokument och liknande till kollegor som får täcka upp när jag är borta. För jag är osäker på om vi får någon vikarie när jag går på mammaledighet. Det är så synd, för de stackars kollegorna som är kvar drabbas ju, för vissa saker kan man ju inte bara ta bort. Jag har varit igenom tre kollegors mammaledigheter så jag vet hur den där extra bördan är. Imån ska jag pusha på chefen lite till.

Och när det är kö på väg till jobbet på morgonen för att de håller på att bärga en lastbil efter nattens olycka, så är det skönt att se att det är ljust ute. Soligt, fina färger och vårkänslor!

Det är inte torsdag idag & jag gillar sportlov

Det är inte torsdag idag, jag vet. Det är onsdag. Men hela dagen har känts som en torsdag. Varför vet jag inte. Men jag har gått i tron om att helgen varit närmre än vad den varit.

Fast jag tror helgen kommer snabbt ändå. Imorgon ska jag jobba hemma och på fredag är det besök hos en leverantör hela dagen. Så dagarna kommer gå fort, fort. Och till helgen händer massa kul grejor så mycket att se fram emot!

För övrigt så är det sportlov här i skåne, vilket jag har insett att jag gillar väldigt mycket. För det betyder att många har semester. Och det medför att det är färre människor på vägarna. Och i parkeringshuset. Och i kön i matsalen på jobbet. Jag har nog sparat många minuter på sportlovet idag.

Min kropp är inte gjord för yoga & alla hjärtans dag som inte blev så hjärtlig

Alla hjärtans dag igår. Ingenting som vi bryr oss om att fira, då jag tycker det är viktigare att fler dagar på året går i kärlekens tecken än en speciell dag. Men igår blev den alltför tråkig.

Jag hade haft en stressig dag på jobbet. Stressade hem i rusningstrafiken, fick köra en omväg pga olycka och kom preciiis i tid till yogan (andaaaas!).

Och yogapasset var så himla tungt, både fysiskt och psykiskt. Min kropp ville inte lyda mig. Jag tappade balansen i poserna. När man skulle vika benet åt ett håll så kom jag bara drygt 30% av vad alla andra kom. När jag trodde jag stod i en perfekt ”krigare” kom läraren och sa att jag inte fick putta ut min rumpa. Så hon tryckte in den. Då böjde sig det bakre benet. Ut med rumpan igen för att testa och då blev bakre benet sträckt. Under tiden skakade mina ben och knän så jag trodde jag skulle dö.

Och andas! Jag fick ju inte glömma att andas. Det kom jag på de sista fem minutrarna. Man skulle ju andas i fin takt. In genom näsan, ut genom munnen. Jag hade fullt sjå med övningarna.

Så när jag kom hem från detta pass så var jag gråtfärdig; kände mig så dålig och kass och insåg att jag varken kunde stå i hunden ordentligt (lektion ett!) eller komma ihåg att andas. Och så var jag hungrig.

Och F hade lovat att ha maten på bordet när jag kom hem. Men han var också himlans trött, så han hade inte orkat göra maten vi planerat utan hade hittat lite saker i frysen. Och jag har lite fobi för mat som kommer direkt från frysen och ska tinas upp snabbt. Frysmat är okej om den tinas upp låångsamt. Så jag var lite lätt sur och vi satt under tystnad och slevade i oss mat från frysen. Jag orkade inte prata. Var bara sur för att jag inte lyckats på yogan. Och för att jag fick frysmat.

Och ja, kvällen blev inte så munter, den där Alla hjärtans dag-dagen.

Så vi har myskväll idag istället, för idag är en kärlekens dag i vårt hushålle i alla fall ❤

Älskar min F och har full förståelse för att han inte heller alltid orkar fixa mat. Men ibland med gravidhormoner och trötthet och frustration och hunger i kroppen, ja, då blir vissa dagar fel helt enkelt. Det är tur att man har bloggen så man kan skriva av sig lite 🙂 Och när det gäller yogan, ja, där får jag nog se det som ett litet hopplöst projekt där jag går för att få en stund för mig själv och bebisen och för att träffa andra fina människor. Men jag kanske inte ska ha för höga mål med min vighet.